Eurovision
Ja, det var ett tag sedan man skrev seriöst, men jag känner att jag har lite tid nu så nu skall ni få höra.
Jag lovade att skriva om Eurovision och det hade jag tänkt göra idag, även om det är lite sent nu.
Nåja, bättre sent än aldrig, huh?
Jag vill bara säga att jag inte minns den kvällen lika bra nu som jag gjorde då, men det går någ bra ändå.
17/4 -09
Fredag.
Den morgonen vaknade jag som vanligt till min vardagliga morgonrution som följde. Efter duschen och frukosten drog jag på min nya svarta T-shirt som jag skaffade direkt efter auditionen till eurovision och drog på mig ljusblåa jeans.
Jag och Ante hade bestämt att vi skulle ha svart t-shirt och ljusblåa jeans.
Jag var ute i god tid och han med bussen.
Jag kommer inte att skriva mycket om skolan, mest för att jag inte minns mycket av det. Men det var en vanlig fredag förutom att jag och Ante fick ta och göra ett litet uppträdande på engelska lektionen.
De ville att vi skulle sjunga vår eurovision sång, Pokemon dvs. Jag vägrade att göra det först men gick sedan med på det om jag fick sjunga den på engelska vilket jag gjorde medans Ante sjöng på spanska.
Nervositeten hade redan börjat att kännas tidigt och den blev värre under dagen.
13.15.
Det var tiden vi skulle samlas utanför skolan för att tillsammans, alla som skulle vara med, gå ned till folkets hus där uppträdandet skulle ta plats.
Dock var jag och Ante klara och utanför skolan runt halv ett. Så vi gick till kiosken för att skaffa oss själva en varsin flaska vatten, vi ville ju vara förberedda.
Sedan var det tillbaka till skolan där folk som skulle vara med satt utanför och pratade eller bara tog det lungt i solskenet.
Det var skönt att sitta där med andra.
Alex, som också hade blivit antagen till tävlingen, Paula som var konferencie, jag och Ante satt vi ett bord.
Vi sjöng till låtar som Alex kunde på gitarr.
Sedan var det dags att gå. De som hade instrument med sig fick lägga in det i bagageluckan på en bil och sedan gick vi ned mot folkets hus tillsammans.
När vi väl var framme samlades vi utanför och blev snart efter välkomnade av Lovisa, en nia som också skulle ställa upp i tävlingen. Hon hade ställt upp i tävlingen förut och vunnit den, så konkurrens skulle det bli.
Vi samlades sedan i ett "fixa till sig" rum i backstage, och för er som aldrig har varit där förut så kommer jag inte att förstöra era vackra drömmar om hur det kan se ut.
Vi gick igenom vårat program och fick svar på frågor varav några av frågorna löd: "Kan en låt som har både Franska och Spanska vinna?" och "Vad händer om den låten vinner, kommer vilken annan låt som helst vinna då?", eftersom att i vanliga fall så kan bara ett språk vinna, så om en fransk låt vinner kan bara en spansk låt bli tvåa.
Svaret på frågorna var i alla fall "ja".
Något som jag inte har nämnt än var att Ante var lite förkyld vilket begränsade hans röst lite. För att göra det lite bättre i alla fall så gick vi ned till stan och köpte en flaska äppel-mer som tydligen skulle hjälpa rösten lite, vilket den gjorde enligt Ante.
Inte långt efter det så var det dags för det stora genrepet där vi skulle göra igenom hela programmet en gång för att se hur det gick och sedan gör ändringar om det behövdes.
Jag och Ante var låt nummer fem, Alex och Chris var låt hummer sju, Mikaela och Annie var låt nummer nio.
Medans man satt där och väntade på att det skulle bli sin tur kände man den nervösa känslan stiga i en och det blev som tortyr, och detta var bara genrepet.
Men efter ett tag så var det sin tur då och man gick upp och gjorde sin grej. Det känndes bra i alla fall när och efter man hade gjort det.
Antes nervositet kom inte förrän efter våran repetition.
Vi satt kvar och lyssnade på resten av låtarna och när vi var klara gjorde vi lite ändringar och sedan gick vi in igen til backstage där vi skulle hålla oss sysselsatta i en timme.
Vi sjöng, spelade på instrument, vissa repeterade mer på scen. Jag var dock uttråkad.
Klockan fyra blev det pizza från pizzeria så klart, med läsk. Man fick en fjärdedels pizzabit och ett glas fanta som man skulle hålla i med händerna. Det blev lite kladdig då och då men det var inte så farligt.
Efter maten var klockan ungefär halv fem vilket betydde att det var 1 och en halv time kvar tills showen skulle börja, så än en gång fick vi sysselsätta oss med det vi hade, på men väldigt liten yta vill jag påpeka också.
Men när showen väl hade börjat blev det lungare, alla var ganska nervösa, det var jag också faktiskt. Men jag visste dock att det skulle gå bra, jag var ju med.
Låtarna gick som en nedräkning och sedan var det min och Antes tur.
Ante hade kollat och tydligen sett att många av våra klasskamrater var där. Tackar till er som kom.
När vi kom ut var det väldigt mörkt över publiken och det var väldigt svårt att urskilja någon som satt längre bak än de första tre raderna. Dock kunde jag urskilja några som satt på andra raden och de blev jag väldigt glad att se.
Sången var igång, jag och Ante sjöng och var allmänt bäst på scen när vi stod där uppe.
Under det långa solot i Pokemon låten hade jag och Ante lagt till något som inte var med i vår orginala version av uppträdandet, headbang och airguitar.
Japp, ni läste rätt, vi headbangade.
Det var helt improviserat och det blev inte helt perfekt, men det dög.
Efter vårat episka uppträdande satt vi i tystnad och lyssnade på de andra låtarna och lärarna gjorde sig redo för sitt uppträdande som de skulle göra medans juryn bestämde sig vem som skulle vinna.
De klädde sig i vita klänningar och dansade till "La Voix", Melodifestivalsvinnaren.
Efter att lärarna var klara med sitt halvkomiska uppträdande var det dags att meddela vinnarna.
Så vi fick ställa oss bakom skynket på scenen och vänta tills de sedan trog tillbaka det.
Efter det gick konferenciererna ut och berättade först vem som kom tvåa och sedan etta.
Jag kommer tyvärr inte ihåg artisternas namn, dock minns jag låt namnen.
Tvåa blev: Me Voy. (spanska)
Etta blev: Regarde moi. (Franska).
Vi som inte kom bland top två fick en ros var medans de som kom bland top 2 fick blombuketter om jag inte minns fel.
Hur som helst var det en jätte trevlig kväll även om jag inte vann.
Vi funderar på att vara med nästa år också, men det återstår att se.
Efter showen hade avslutats gick jag snabbt och för att möta mina kära klasskamrater och tacka de för att de kom.
Sedan tog jag bussen hem med min mor.
Det var ungefär det jag gjorde.
Ha det bra.
Jag lovade att skriva om Eurovision och det hade jag tänkt göra idag, även om det är lite sent nu.
Nåja, bättre sent än aldrig, huh?
Jag vill bara säga att jag inte minns den kvällen lika bra nu som jag gjorde då, men det går någ bra ändå.
17/4 -09
Fredag.
Den morgonen vaknade jag som vanligt till min vardagliga morgonrution som följde. Efter duschen och frukosten drog jag på min nya svarta T-shirt som jag skaffade direkt efter auditionen till eurovision och drog på mig ljusblåa jeans.
Jag och Ante hade bestämt att vi skulle ha svart t-shirt och ljusblåa jeans.
Jag var ute i god tid och han med bussen.
Jag kommer inte att skriva mycket om skolan, mest för att jag inte minns mycket av det. Men det var en vanlig fredag förutom att jag och Ante fick ta och göra ett litet uppträdande på engelska lektionen.
De ville att vi skulle sjunga vår eurovision sång, Pokemon dvs. Jag vägrade att göra det först men gick sedan med på det om jag fick sjunga den på engelska vilket jag gjorde medans Ante sjöng på spanska.
Nervositeten hade redan börjat att kännas tidigt och den blev värre under dagen.
13.15.
Det var tiden vi skulle samlas utanför skolan för att tillsammans, alla som skulle vara med, gå ned till folkets hus där uppträdandet skulle ta plats.
Dock var jag och Ante klara och utanför skolan runt halv ett. Så vi gick till kiosken för att skaffa oss själva en varsin flaska vatten, vi ville ju vara förberedda.
Sedan var det tillbaka till skolan där folk som skulle vara med satt utanför och pratade eller bara tog det lungt i solskenet.
Det var skönt att sitta där med andra.
Alex, som också hade blivit antagen till tävlingen, Paula som var konferencie, jag och Ante satt vi ett bord.
Vi sjöng till låtar som Alex kunde på gitarr.
Sedan var det dags att gå. De som hade instrument med sig fick lägga in det i bagageluckan på en bil och sedan gick vi ned mot folkets hus tillsammans.
När vi väl var framme samlades vi utanför och blev snart efter välkomnade av Lovisa, en nia som också skulle ställa upp i tävlingen. Hon hade ställt upp i tävlingen förut och vunnit den, så konkurrens skulle det bli.
Vi samlades sedan i ett "fixa till sig" rum i backstage, och för er som aldrig har varit där förut så kommer jag inte att förstöra era vackra drömmar om hur det kan se ut.
Vi gick igenom vårat program och fick svar på frågor varav några av frågorna löd: "Kan en låt som har både Franska och Spanska vinna?" och "Vad händer om den låten vinner, kommer vilken annan låt som helst vinna då?", eftersom att i vanliga fall så kan bara ett språk vinna, så om en fransk låt vinner kan bara en spansk låt bli tvåa.
Svaret på frågorna var i alla fall "ja".
Något som jag inte har nämnt än var att Ante var lite förkyld vilket begränsade hans röst lite. För att göra det lite bättre i alla fall så gick vi ned till stan och köpte en flaska äppel-mer som tydligen skulle hjälpa rösten lite, vilket den gjorde enligt Ante.
Inte långt efter det så var det dags för det stora genrepet där vi skulle göra igenom hela programmet en gång för att se hur det gick och sedan gör ändringar om det behövdes.
Jag och Ante var låt nummer fem, Alex och Chris var låt hummer sju, Mikaela och Annie var låt nummer nio.
Medans man satt där och väntade på att det skulle bli sin tur kände man den nervösa känslan stiga i en och det blev som tortyr, och detta var bara genrepet.
Men efter ett tag så var det sin tur då och man gick upp och gjorde sin grej. Det känndes bra i alla fall när och efter man hade gjort det.
Antes nervositet kom inte förrän efter våran repetition.
Vi satt kvar och lyssnade på resten av låtarna och när vi var klara gjorde vi lite ändringar och sedan gick vi in igen til backstage där vi skulle hålla oss sysselsatta i en timme.
Vi sjöng, spelade på instrument, vissa repeterade mer på scen. Jag var dock uttråkad.
Klockan fyra blev det pizza från pizzeria så klart, med läsk. Man fick en fjärdedels pizzabit och ett glas fanta som man skulle hålla i med händerna. Det blev lite kladdig då och då men det var inte så farligt.
Efter maten var klockan ungefär halv fem vilket betydde att det var 1 och en halv time kvar tills showen skulle börja, så än en gång fick vi sysselsätta oss med det vi hade, på men väldigt liten yta vill jag påpeka också.
Men när showen väl hade börjat blev det lungare, alla var ganska nervösa, det var jag också faktiskt. Men jag visste dock att det skulle gå bra, jag var ju med.
Låtarna gick som en nedräkning och sedan var det min och Antes tur.
Ante hade kollat och tydligen sett att många av våra klasskamrater var där. Tackar till er som kom.
När vi kom ut var det väldigt mörkt över publiken och det var väldigt svårt att urskilja någon som satt längre bak än de första tre raderna. Dock kunde jag urskilja några som satt på andra raden och de blev jag väldigt glad att se.
Sången var igång, jag och Ante sjöng och var allmänt bäst på scen när vi stod där uppe.
Under det långa solot i Pokemon låten hade jag och Ante lagt till något som inte var med i vår orginala version av uppträdandet, headbang och airguitar.
Japp, ni läste rätt, vi headbangade.
Det var helt improviserat och det blev inte helt perfekt, men det dög.
Efter vårat episka uppträdande satt vi i tystnad och lyssnade på de andra låtarna och lärarna gjorde sig redo för sitt uppträdande som de skulle göra medans juryn bestämde sig vem som skulle vinna.
De klädde sig i vita klänningar och dansade till "La Voix", Melodifestivalsvinnaren.
Efter att lärarna var klara med sitt halvkomiska uppträdande var det dags att meddela vinnarna.
Så vi fick ställa oss bakom skynket på scenen och vänta tills de sedan trog tillbaka det.
Efter det gick konferenciererna ut och berättade först vem som kom tvåa och sedan etta.
Jag kommer tyvärr inte ihåg artisternas namn, dock minns jag låt namnen.
Tvåa blev: Me Voy. (spanska)
Etta blev: Regarde moi. (Franska).
Vi som inte kom bland top två fick en ros var medans de som kom bland top 2 fick blombuketter om jag inte minns fel.
Hur som helst var det en jätte trevlig kväll även om jag inte vann.
Vi funderar på att vara med nästa år också, men det återstår att se.
Efter showen hade avslutats gick jag snabbt och för att möta mina kära klasskamrater och tacka de för att de kom.
Sedan tog jag bussen hem med min mor.
Det var ungefär det jag gjorde.
Ha det bra.
Ängel
Hejsan allahopa.
Jag har tyvärr inte skrivit mycket här, det har varit svårt att hitta tid till att skriva men.
Var på ett litet LAN hos oscar under valborg dock missade jag brasan vilket var lite synd.
Vi satt mest upp och spelade lite olika spel men det var kul.
Jag skall också lägga in ett inlägg på min andra blogg nu så checka den om ni vill.
Jag har tyvärr inte skrivit mycket här, det har varit svårt att hitta tid till att skriva men.
Var på ett litet LAN hos oscar under valborg dock missade jag brasan vilket var lite synd.
Vi satt mest upp och spelade lite olika spel men det var kul.
Jag skall också lägga in ett inlägg på min andra blogg nu så checka den om ni vill.
